Bonnie Bei
Bonnie (som hon kallas) var min medryttarponny. För ungefär ett år sedan nu, slutade jag vara medryttare på henne eftersom att då hade vi flyttat Kingen ifrån Berga (Där bonnie står uppstallad). Jag hade alltså inte tid att åka ända dit bort. Om jag skulle fortsätta var jag tvungen att ta mig dit själv, vilket jag inte kunde eftersom att det hade blivit dyrt i slutändan. Men tillbaks till Bonnie.
Bonnie är en speciell ponny, inte vilken ponny som helst. Hon var rätt så arg och otrevlig i hantering, men jag gillade henne ändå. Hon var rätt så slö och seg att rida på ridbanan med, men som fort man kom ut på ängen satte hon fart. Man kan inte tro att det finns så mycket krut i den lille ponnyn.
Hon var en shettiskorsning som man kan lista ut på hennes utseende och beteende. Hon är rätt så kraftig, stark och så är hon otroligt envis. Så fort man visade osäkerhet och otrygghet hos henne, testar hon en som bara den. Sadeln var Bonnies fiende. Så fort den kom i närheten blev öronen slickade bakåt.
Dressyren var inte direkt hennes starka sida då hon nästintill var omöjlig att lösgöra i sidorna. Hon hade en otroligt stark underhals, vilket försvårar det hela. Hoppningen därimot älskade Bonnie. Hon hade en rätt bra hoppteknik, men det viktigaste var ju att hon tyckte att det var kul, vilket hon gjorde.
Men under alla dessa omständigheter, gillade jag Bonnie ändå. Jag vet inte om det var beroende på hennes personlighet eller charm, men någontling var det som gjorde att jag bara tyckte om henne lite extra. Jag saknar faktiskt att rida den lille envisa ponnyn.
Jag bjuder även på en liten video jag har klippt ihop nu under förmiddagen.
/Linda
