Ja, jag har funderat ett långt tag nu, om jag skulle skriva om det eller inte. Eller om jag och Maja skulle sluta vår blogghistoria här p.g.a detta, men icke sa nicke. Här ska vi inte ge upp bloggandet.
Jo grejen är den att jag är på gång att gå över till storhäst. Hemskt och jättejobbigt, men det mest rätta. Jag börjar bli för lång och Erica fyller 18 nästa år, så det här är ödet. Vi har fått flera intresserade familjer som gärna vill köpa Kingen. De bor på en gård och behöver en snäll ponny att rida ut på i skogen till sina små döttrar som är omkring 6-7 år. Det kan nog inte bli mer perfekt. Och de lovade även att det skulle bli hans sista hem, han skulle inte bli såld en gång till. Det här har varit ett av mina svåraste beslut i HELA mitt liv. Att sälja min andra halva är inte direkt det lättaste... Kingen betyder allt för mig och jag kommer sakna honom enormt. På söndag kommer en av familjerna och ska kolla på honom. Han kommer också att älska att bara få ta det lugnt och slippa all hårddressyrträning. Det är det bästa han vet att rida runt i skog och natur!
Jag kände att ni någon gång behövde få veta. Jag ville inte skriva det från början, då det inte var helt säkert. Det viktigaste är att han kommer att få det bra, och det vet jag. Jag måste också tänka på att kunna gå vidare, så att jag inte fastnar i den där ställningen att jag gråter hela nätterna långa. Till de få personerna jag har berättat till, har jag fått ett grymt bra stöd. Ni vet vilka ni är och det är ni som gör att jag kan fortsätta. Men vi har inte bestämt något datum eller så när han ska åka, i såfall, skulle jag säga det till er.
På söndag ska vi också åka och provrida två hästar. Det ska bli spännande då jag inte ens har varit med på en provridning förut.
/Linda